Min inblick i datorvärlden, som användare och med en närmare titt på den utrustning som finns idag, fortsätter. Jag har så här långt täckt ämnet nybörjare inom datavärlden samt den lite mer erfarne användaren. Nu tänkte jag titta närmare på den stationära datorn och många av dom användare där ute tvingas kompromissa då de kanske inte hittar en stationär med exakt allt som de önskar, vilket då leder till att de väljer en dator som är så snarlik som den de önskar men som kanske saknar eller inte har en eller två avancerade komponenter som användaren vill ha. Istället för att kompromissa på detta sätt så rekommenderar jag varmt att ni bygger er en helt egen dator, från grunden. Det kanske kan ses som en omöjlig eller otroligt svår uppgift att genomföra men för den händige och den som vågar, så är det faktiskt inte så svårt som det ser ut.
Visst, första gången jag byggde en dator, vilket var i slutet på 90-talet, då tog det mig tre dagar från att jag hade byggt den till dess att den stod klar för användning. Nu var det dock inte byggnadsprocessen som drog ut på tiden, då själva datorn var sammansatt och redo för ett operativsystem inom 2–3 timmar. Nej, problemet låg inte i att bygga utan att lyckas installera Windows XP på datorn, något som då var lättare sagt än gjort men efter många om och men, samtal till bekanta och kollegor, samt en boot floppydisk lyckades jag till sist få igång den.
Enkelt, utan kompromiss
Då jag byggde min dator helt själv kunde jag välja exakt vilka delar jag ville ha i den, vilken typ av processor och hur snabb den skulle vara, mängden minne och vilket märke samt hastighet, hur många och hur stora hårddiskar som skulle installeras samt vilken typ av grafikkort den skulle ha, tillsammans med nervsystemet i datorn, moderkortet. Utöver detta hade jag också möjligheten att välja ett chassi som jag tyckte såg snyggt ut och som var i den storlek som jag önskade. Men kanske bäst av allt var min förmåga att påverka ljudnivån från datorn. Jag behövde inte längre använda mig av redan installerade produkter som processorkylare från tillverkaren eller chassifläktar som lät som ett tröskverk. Nej, nu kunde jag köpa mig exakt den processorkylare jag ville som inte bara höll processorns temperatur nere men som också hade en väldigt låg ljudnivå. Det samma gällde även chassifläktarna. Resultatet blev en helt kompromisslös dator som uppfyllde alla mina önskemål och allt detta för ett pris som låg väldigt nära vad företag som datorbutiken, elgiganten och expert tog för en komplett stationär dator.
I och med att jag hade byggt den själv, då kunde jag också utan större svårigheter uppgradera eller utöka innehållet i datorn när det föll mig i smaken. Under den perioden var en 120GB hårddisk en riktigt stor hårddisk och jag hade väl fyra eller fem av dem installerade i datorn vid ett tillfälle.